Virtuellt självförtroende

Min bästa vän gör karriär som modell i Second Life. Ibland är det svårt att förstå vad som är så kul med att delta i virtuella modevisningar. Det är inte speciellt kul att titta på en modeshow, särskilt inte om det är mycket folk. Det blir nämligen ofta överbelastning, allt blir segt och det man ser på skärmen tar lång tid att ladda, så det mesta är grått eller suddigt. Men det förstås, det är roligt att umgås med folk och det är riktigt kul att alla designerkläder passar, oavsett storlek.

I Second Life kan du välja utseende och ändra det hur ofta du vill. En del väljer att se ut som katter eller drakar, men de flesta väljer att se ut som människor. Och nästan alla ser bra ut, vi är självklart mycket snyggare än i “Real life”.

The Virtual Human Interaction Lab på Stanford University har en förklaring till varför vi mer eller mindre medvetet ser till att våra virtuella personligheter överglänser oss. De forskar kring hur användning av virtuella världar eller virtual reality påverkar vårt beteende. Forskningen behandlar förenklat dessa frågor:

• Vilka nya sociala frågor uppstår vid kommunikation i virtuella världar?
• Hur kan man använda virtuell verklighet för att studera hur människor interagerar?
• Kan virtuell verklighet användas för att förbättra i vardagen?

I experiment har de konstaterat att snygga avatarer har bättre självförtroende, även efter att de loggat ut. Långa avatarer är starkare i förhandlingar – också efter att de loggat ut. Hälsomedvetna avatarer som tränar och äter nyttigt, kan hjälpa sina överviktiga “ägare” att gå ner i vikt. Det virtuella livet påverkar våra liv offline.

Känslan av att allt är möjligt attraherar mig till Second Life. Ingen blir dömd efter vem han eller hon egentligen är. Det enda som betyder något är hur du beter sig som avatar, hur du ser ut och hur skicklig du är. Till skillnad mot i den verkliga världen kan du i Second Life styra över och förändra sånt som du annars måste acceptera, till exempel vilket kön du tillhör. Eftersom man är anonym behöver man inte heller oroa sig för konsekvenserna om man misslyckas. Men även avatarer har känslor, och förlorade vänner är borta för alltid. Second Life kan vara en andra chans att göra ett första intryck, att träffa likasinnade och att testa sina vingar. Som så mycket annat blir det vad man gör det till.

Virtual Human Interaction Lab bidrar med kunskap om hur virtuella världar kan förändra vår verklighet och vårt beteende, till exempel genom spel och communities. I bästa fall leder forskningen till att virtuella verkligheter används på ett positivt sätt och med respekt, om inte annat lär vi oss mer om hur vi kan påverka varandra eller själva bli manipulerade.

Läs mer på VHIL:s webbplats.